Vad lärde vi oss av det här?
Intangible Artifacts är ett experiment. Martin Palacios förklarar magasinets uppkomst bäst, på premiärnumrets baksida: ”Att göra ett magasin av texterna kom upp när Uppdragsmedia såg tillfället att testa nya sätt att arbeta på och tillåta sig experimentera kring hur en kundtidning skulle kunna se ut.”
Det var det jag såg när jag gick fullkomligt loss i ett antal Twitter-DM till Martin, möjligheten att göra nåt som påminde om 48 Hour Magazine. Vi gick aldrig så långt, men tillräckligt långt för att dra en massa viktiga lärdomar. Mot alla mina principer summerar jag dom med rubriker på engelska.
Creative Commons
Bildbudgeten i Intangible Artifacts är 0 kronor. Bilderna i magasinet kommer från Flickr.com (Creative Commons-licensierade bilder), från skribenterna och från Twitter-vänner som gillat projektet och velat bidra.
Medvetet jobbade vi med stora citat för att hålla nere antalet bilder, men magasinet blev ändå inte bildfattigt. Utmaningen låg i att hitta bilder som i stor utsträckning var autentiska, som hörde till ämne och budskap och som inte var som hämtade direkt från iStockphoto.
Skulle vi kunnat göra en mer traditionell kundtidning med samma förutsättningar? Ja, det är klart att det hade gått, men det hade inte blivit lika bra. Innehållet i Intangible Artifacts lämpar sig väl för den här arbetsmetoden, exempelvis en tidning för Trygg-Hansa gör det troligen inte. Ska vi intervjua personer måste vi förstås plåta dom i sin rätta miljö. Personligen hade jag gärna också låtit en fotograf ta omslagsbilden, på lämplig plats med dialogen i centrum, för att återkoppla till tidningens tema och budskap.
En viktig sak att komma ihåg här: Leta bilder på Flickr kostar också pengar, det kan ta tid.
Crowdsourcing
Det är helt otroligt att vi hade närmare 50 kommentarer på bloggposten om omslaget. Vi fick in massa bra synpunkter som faktiskt låg till grund för slutvalet. Vi har också fått handgriplig hjälp, inte minst med bilder. Förslag på bilder har kommit in via mejl och på Twitter. Sen är ju så gott som allt innehåll crowdsourcat.
Skulle vi kunna jobba likadant med en kundtidning för, vi säger Trygg-Hansa igen? Till viss del. Inte textmässigt, men vi kan definitivt jobba med lika mycket transparens (om nu Trygg-Hansa skulle uppskatta det) och därmed få in kommentarer, kanske länkar till bra bilder med mera. Twitter som bollplank? Absolut. Allt hänger förstås ihop med följande rubrik.
Sharing is Caring
Det går inte jobba så här med tidning efter tidning utan att ge något tillbaka. Den här gången har vi gjort det genom att lyssna på alla, ge tydliga bylines, tacka ödmjukt, berömma och sprida länkar. Framför allt har nog många lockats av att delta i detta experiment för att det varit lite spännande.
Men några produktioner framöver, är det lika spännande då? Är det lika sexigt med en tryckt helsidesbild och sitt namn i bylinen? Klart det inte är. Vi måste erbjuda nåt mer. Kanske kan vi, i en produktion där bildbudgeten inte är 0 kronor, betala för fotografens bilder, även om de är CC-licensierade på Flickr.
Om man skruvar lite på uttrycket Sharing is Caring så hittar vi vårt egna gamla Tjänster och gentjänster. Betalar man, på ett eller annat sätt, aldrig tillbaka är det ingen som vill hjälpa en till slut.
48 Hour Magazine
Så, skulle vi kunna göra ett 48 Hour Magazine i Sverige? Från noll till färdigt magasin på två dygn. Allt innehåll crowdsourcat med utgångspunkt från ett tema. Jag tror det. Men det krävs förberedelser och planering. När 48 Hour Magazine gjordes var det med hela världen som möjlig redaktion. Sverige är litet och vi måste nog säkerställa att vi har ett hyfsat stort antal skarpa hjärnor redo under de aktuella 48 timmarna.
Men varför inte prova? Ska vi säga lagom till nästa års SSWC?
[...] This post was mentioned on Twitter by Pelle Sten, TT Spektra, David Stark, Stellan Löfving, Uppdragsmedia and others. Uppdragsmedia said: Erfarenheter av arbetet med #intangible summerat i ny bloggpost. http://bit.ly/bCAjxb [...]